Fråga från Evelina:
Känner individer i själen/hjärtat om vilken religion/tro som känns bäst för dem eller handlar det om uppväxt, miljö, kultur och socialisation?
Fransisko svarar:
Hej igen Evelina! Älskar att få frågor från dig. Jag kommer att svara på din fråga efter vissa troskriterier och livsåskådningar jag själv utgår ifrån. Först utgår jag ifrån att människan är en ändlig varelse i tid och rum. Hon föds, lever en tid och dör sedan. En annan utgångspunkt är att den eviga och oändliga immateriella själen inkarnerar (embodied in flesh; förköttsligar) och exkarnerar (defleshing; avköttande) mänskliga kroppar. Människan blir därmed högst tillfälliga boningsplatser för själen.
Den personliga själen är vår sanna, eviga och oändliga identitet. En själslig identitet som aldrig blivit född, aldrig dött, utan lever för evigt, utan början och utan slut, i ett oändligt gudsrike - utan rumsliga begränsningar. På så sätt uppstår själen på nytt efter den mänskliga döden. Själen ändrar livsform, berikad med mänsklig vishet, kunskap och kompetens. Jag brukar säga att det inte är lätt för själen att bli människa, men ack så ljuvligt. Även om människan är materialiserad själ, så är människan alltid helig i sin kroppsliga existens, men inte alltid i sina mänskliga handlingar.
Utan att mer förkovra mig i själens existens, så tror jag att själen väljer sina mänskliga föräldrar och föräldrarna väljer sina barn (eller inga barn) för varje inkarnation, uppståndelse och pånyttfödelse. Detta blir i tidsrummet ett komplext relationsmönster, då själens mänskliga roller ändras för varje liv. Exempelvis kan en pappa ha en dotter, som föder ett barn. Detta barn kan själsligt vara den tidigare pappan. Här har vi svaret på varför vi glömmer våra tidigare liv, för det skulle vara ohållbart om vi mindes alla våra liv på individnivå, men jämväl på en nivå av själens medvetandeutveckling.
Med detta som underlag ovan, åter till din fråga. Individerna du nämner är inkarnerade själar i mänsklig skrud. Varje människa föds med bland annat livsuppgift, livsgåva och livsutmaning. Det innebär att både tidigare och nuvarande liv påverkar nutidsmänniskan. Om människan alltid skulle följa det som ”känns bäst”, skulle det kunna innebära både dysfunktionella och funktionella former av att följa minsta motståndets lag. Den funktionella livsvägen innebär ett liv i flow. Den dysfunktionella livsvägen innebär lidande, destruktiva levnadsmönster och ett jagande efter vind i en egocentrisk mänsklig smärtkropp. Men från själens perspektiv innebär lidande även en väg till upplysning. Jämför det som kallas Via Dolorosa. Via Dolorosa betyder ”smärtans väg" och betraktas som den väg Jesus genomled på väg till korsfästelsen på Golgata.
Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig.
I världen får ni lida, men var vid gott mod.
Jag har övervunnit världen
Joh 16:33
Människans liv är både komplext och motsägande. I oss bor både demoner och änglar, det vill säga – både det goda och onda. Som en hjälp på väg till Gud har människan skapat andliga skolor, i olika former av religion. Religion är olika vägar till Gud. Även om den postmoderna människan hellre visar sig vara andlig, men inte religiös, så är människan i grund och botten religiös i flera betydelser och på många olika sätt. Jesus visade att vägen till upplysning går via lidande och smärta, men även genom glädje, sinnesro och hjärtefrid. Själens mänskliga liv på jorden innebär att övervinna lidande, ondskan och döden.
Religionen som sådan är präglad av kultur och socialisation, men också av familjetraditioner och uppväxtmiljö. Det innebär att i frånvaro av religiös prägling har många blivit ateister. Dock inte som ett resultat av naturvetenskapen. För vetenskapens discipliner kan varken påvisa eller bestrida en Gud, gudar eller högre intelligenser. Människan är låst i sina naturvetenskapliga positioner. För vem kan mäta evigheten med en klocka, eller oändligheten med en linjal? Ateism är i sig en livs- och trosåskådning som grundar sig på uppfattningen att det inte finns några rationella skäl att tro på Guds existens. Ateism betyder icke-gudstro.
En sammanfattning av svar på din fråga Evelina är att varje individ är unik. Även om vägen till paradiset (Guds rike) går via helvetet, upplever alla människor olika svar på vad som menas paradis eller helvete. Religionen är en kulturell instans för andlig fostran. När människan gått ur skolan behöver hon inte längre en formell religion, utan kan vara pluralistisk. Pluralism ger människan ökade möjligheter att finna samfund och gudstjänstformer som svarar mot deras religiösa behov och önskemål. Dessa religiöst fria individer kan födas varsomhelst på jorden för att hjälpa fundamentalistiskt religiösa att lära sig tänka fritt och handla själv.
Hur vet vi då vad som är vår andliga väg till Gud? Eftersom min livs- och trosåskådning utgår ifrån att Gud finns inom oss, så behöver vi söka inom oss. Detta sökande kan göras genom studier av religiösa urkunder, kontemplation, bön och meditation. Om min dotter skulle fråga mig om råd om hur hon bör leva för att finna frid, lycka och glädje skulle jag svara så här:
Var modig. Var sann. Ljug aldrig.
Gråt av sorg, gråt av glädje, gråt av smärta.
Gråt, skratta och visa känslor.
Hela din människa och läk ditt hjärta.
Njut av livsgåvorna.
Lev din livsuppgift och håll dina livsutmaningar i schack.
Upplys din inre människa, sök sinnesro och upplev hjärtefrid.
Gud är med dig alla dagar, både från paradiset, tillbaka till Guds rike.
Låt din eviga och oändliga själ uppleva det heliga,
med att vara den unika människa du är - nu.
Du är vacker. Du är helig. Du är sann.
Du är en del av universum.
Du är en del av Gud.
Du är kärlek.