Av: Fransisko Stefan Jacobsson Condró
Mail: [email protected]
SMS: 0735564793
Undertecknad på Vision Condró AB (VCAB) kommer att börja blogga här på hemsidan. Du behöver inte göra någonting mer än att lite då och då komma till oss för att se om någon blogg eller annat lagts ut. I den inledande texten (01) berättade jag om övergången från skrivande i annan organisation nu istället skriver här, detta beroende på att texterna övergick från veckotexter till månadstexter.
I föregående avsnitt slogs det fast att dagens normbildning inte längre vilar på traditioner och långsamma processer. Istället formas den i ett accelererande tempo på globala plattformar, där digital synlighet används för att fånga massans uppmärksamhet och gillande. En konsekvens av denna utveckling är att ”sanningens villkor” förändras. Sanning blir inte bara en fråga om faktiskt innehåll, utan om algoritmdriven informationsspridning som når från producent till slutanvändare på några sekunder. Men vad innebär egentligen ”sanningens villkor”? Detta villkor sätts i förhållande till behovet av en existentiell orientering.
När sanningen frikopplas från möjlighet till självreflektion och eftertanke och reduceras till digitala enkelspår utmanas människans psykologiska utveckling och existentiella stabilitet. Filosofiskt sett handlar en existentiell orientering om vår förmåga att skapa mening, finna riktning och etablera en stabil grund i tillvaron. I en hyperdigitaliserad värld blir det som syns mest och sprids snabbast ofta det som tas för sanning. När det personliga och nyanserade innehållet underordnas plattformarnas logik förlorar individen sina traditionella referenspunkter. Det digitala informationsbruset skapar en fragmenterad verklighet där existentiell ensamhet, desorientering och psykisk ohälsa kan göra människans självbild overklig.
Människans identitetsutmaning
Teknikutvecklingen och i synnerhet AI, utmanar människans identitet, hennes relation till sig själv, andra och varandra. Även hennes förståelse av vad det innebär att vara människa får nya spegelbilder. Trots den digitala laglösheten är mitt synsätt mycket positivt till teknikutveckling och AI. Det negativa är att människans fria vilja förlorar sina traditionella referenspunkter. Människan blir moraliskt outvecklad och etiskt handikappad, vilket skapar psykosocial dysfunktion, förvrängda behovsbilder och ett grandiost vansinne.
Teknikutvecklingen, och i synnerhet AI, utmanar i grunden människans identitet och hennes relation till sig själv, till andra och till samhället. I denna digitala era ställs vår förståelse av vad det innebär att vara människa inför helt nya spegelbilder. Trots den rådande digitala laglösheten är min grundinställning till teknikutvecklingen och AI i högsta grad positiv; de teknologiska framstegen rymmer en enorm potential för mänsklig utveckling och välfärd. Det kritiska problemet ligger inte i tekniken själv, utan i hur den omformar vårt inre liv och kanske skada vårt medfödda samvete. När den mänskliga fria viljan förlorar sina traditionella referenspunkter riskerar vi att passiviseras.
Om vi blint överlåter våra val och reflektioner till algoritmer, riskerar människan att bli moraliskt outvecklad och etiskt handikappad. En sådan utveckling banar väg för psykosocial dysfunktion, förvrängda behovsbilder och ett grandiost vansinne där vi tror oss behärska tillvaron, samtidigt som vi förlorar greppet om oss själva. Det är i precis detta spänningsfält – mellan teknikens oändliga möjligheter och det mänskliga psykets sårbarhet – som morgondagens digitala människovård finner sitt viktigaste uppdrag.
Att möta och stödja människor i en AI-driven värld handlar inte om att motarbeta tekniken, utan om att återupprätta den existentiella kompassen. När vi balanserar digital innovation med en existentiell förankring kan vi vända den tekniska revolutionen till en vinst för det globala samhället och för den mänskliga själen. VCAB önskar bidra till nya kunskapsformer, där vår uppgift blir att använda teknikens landvinningar, samtidigt som vi utbildar det själsligt mänskliga, det etiskt ansvarsfulla och det psykologiskt funktionella.
Etikskolan
I människans fortsatta livsvandring på jorden är det något fundamentalt som i allra grad behöver medvetandegöras, för det handlar om hennes överlevnad. Denna överlevnadsprincip skulle kunna sammanfattas med att den enda förutsättningen för medlemskap i den mänskliga familjen är en önskan att leva i glädje, frihet och harmoni. Vad behövs för grogrund för att denna livsbejakande möjlighet? Det krävs en moralisk mognad. Ändå är det just en enhetlig etik som skiljer människor åt, historiskt och idag. Men för morgondagens människa behöver omoralen utrotas, för om inte är risken överhängande att mänskligheten som art utplånas. VCAB:s yrkesutbildningar vill lägga en grund som genomsyrar etisk kunskapsteori med moralisk metod och praktik. Denna grundläggande skola kallas etikskolan. VCAB:s bidrag till den digitaliserade världen är att göra våra utbildningar lättillgängliga oavsett studentens hemvist och levnadsvillkor samt en moderat monetär insats.
Att studera moln
I det digitala landskapet blir det som syns mest och sprids snabbast ofta det som uppfattas som sant i termer av ”verkligt”. Men när innehållet underordnas spridningsmekanismerna förlorar människan en fast grund och sanningens villkor frikopplas från ett fysiskt tidsrum till ett digitalt tomrum. Verkligheten har återigen bytt arena. Det första paradigmets arena var talet – den muntliga kulturens levande närvaro. Det andra var skrivkonsten – textens, minnets och institutionernas ordning. Det tredje är den digitala domänen, en arena som svävar på moln. Denna utveckling av kommunikations- och informationskonst är i grunden lika fantastisk som verklighetens fysiska moln, som är helt avgörande för jordens överlevnad. Moln driver vattnets kretslopp, ger livsviktig nederbörd till ekosystem och jordbruk, och balanserar klimatet genom att kyla jorden och reflektera solljus. Moln är även atmosfärens "varningssystem". Genom att studera molnens form och höjd kan människan förutse vindar, temperaturförändringar och eventuellt oväder.
En meteorolog är en person som studerar, analyserar och tolkar atmosfären och väderprocesser för att förstå och förutsäga väder och klimat. En meteorolog är alltså bokstavligen en ”lärd om himlafenomen” eller ”den som studerar atmosfäriska processer”. Det handlar inte bara om att ”läsa av datorn”, utan att tolka modeller kritiskt. En skicklig meteorolog bedömer osäkerheter och sannolikheter. Meteorologer spelar en viktig roll i bland annat flygtrafik, sjöfart, jordbruk, energisektor, räddningstjänst och krisberedskap. De utfärdar varningar för stormar, översvämningar, extrem värme eller kyla, åska och skogsbrandsrisk.
Det är här behovet av existentiell orientering blir akut. Att orientera sig existentiellt handlar om att finna mening, genom riktning och stabilitet. Men i en tillvaro där de gemensamma villkoren för sanningssökande blivit gränslösa riskerar individen att ryckas med i de digitala plattformarnas ständiga flöden, helt utan kritiskt förankrade referenspunkter. För att människan ska kunna navigera i denna accelererande verklighet krävs därför något mer än bara tillgång till information. Det krävs en existentiell orientering – en förmåga att skilja det flyktiga bruset från det som ger livet bärighet, mening och en individuell möjlighet till att få utveckla sanningens villkor.
Existensiolog vs. existensionom
Ett av vår tids framväxande yrken skulle kunna vara att utbilda ”existensiologer” – personer som studerar, analyserar och tolkar människans existentiella livsvillkor för att förstå hur mening, lidande, identitet, ansvar och riktning formas genom livets olika skiften. En existensiolog skulle därmed kunna beskrivas som en ”lärd om existensen” eller mer precist: en person som studerar människans existentiella processer och de villkor under vilka människor orienterar sig i världen. Uppgiften handlar inte enbart om att tillämpa etablerade teorier, diagnoser eller samhällsanalyser, utan om att kritiskt tolka människans livssituation och de kulturella, psykologiska, sociala och andliga modeller genom vilka hon försöker förstå sig själv och sin plats i tillvaron. Existensiologen behöver därför kunna röra sig mellan flera kunskapsfält – filosofi, psykologi, sociologi, antropologi, teologi och neurovetenskap – utan att reducera människans existens till endast ett perspektiv.
En skicklig existensiolog skulle kunna bedöma existentiella brytpunkter, osäkerheter och sannolika utvecklingsmönster i både individers och samhällens liv. I en tid präglad av accelererande teknologisk förändring, ökande psykisk ohälsa, identitetsförskjutningar och kulturell fragmentering kan behovet av professioner med existentiell kompetens komma att öka. Existensiologer skulle därför kunna spela en betydande roll inom bland annat vård, skola, socialt arbete, beroendevård, psykisk hälsa, organisationsutveckling, krisberedskap och samhällsplanering. Deras uppgift skulle kunna vara att identifiera och förebygga existentiella riskfaktorer såsom meningsförlust, alienation, ensamhet, nihilism, identitetsupplösning och social desorientering. Om meteorologen hjälper samhället att förstå atmosfärens förändringar och varnar för stormar, översvämningar och extrema väderförhållanden, skulle existensiologen kunna bidra till att förstå människans existentiella klimat och uppmärksamma växande former av existentiell turbulens.
Samtidigt är det viktigt att skilja mellan analys och praktik. Om existensiologen huvudsakligen representerar ett ”logos” – studiet, förståelsen och tolkningen av existentiella processer – betonar vi på VCAB i högre grad praktik, intervention och tillämpad vägledning i människors liv. Inom ett sådant ramverk ligger därför begreppet ”existensionom” närmare till hands. Det möjliggör en principiell distinktion mellan två kompletterande professionella orienteringar:
- Existensiolog → studerar, analyserar och förstår existentiella processer (logos).
- Existensionom → arbetar praktiskt med människors existentiella ordning, orientering och livsföring (nomos).