Av: Fransisko Stefan Jacobsson Condró
Mail: [email protected]
SMS: 0735564793
Etikskolans professionsfilosofi
Etikskolans etiska kod utgör den gemensamma professionsetiska grund som förenar samtliga yrkesutbildningar inom Etikskolan. Den uttrycker den hållning som bör prägla varje professionell handling, oavsett om arbetet sker inom religion, existentiell vägledning, sorgebearbetning, beroendebehandling eller psykonomiskt stöd. Etikskolans etiska kod består av tolv principer, där den professionelle:
1. erkänner varje människas okränkbara värdighet.
2. möter varje människa med respekt och medkänsla.
3. främjar människans frihet och ansvar.
4. söker det sanna och det goda med intellektuell ödmjukhet.
5. handlar alltid med integritet - privat liksom professionellt.
6. använder aldrig sin kunskap för egen vinning, manipulation eller maktmissbruk.
7. värnar konfidentialitet, tystnadsetik och tillit.
8. känner sina kompetensgränser och samarbetar med andra professioner.
9. utvecklar kontinuerligt sitt eget omdöme genom självreflektion och moralisk självinventering.
10. verkar för försoning, acceptans, rättvisa och mänsklig gemenskap.
11. tar alltid ansvar för konsekvenserna av sitt eget handlande.
12. låter kunskap, praktik och karaktär bilda en odelbar kompetensutövning.
Kodens tolv principer sammanfattar de värden som ska genomsyra varje möte mellan professionell och klient. Tillsammans uttrycker de Etikskolans övertygelse att verklig professionalitet aldrig enbart består av kunskap eller metod, utan av samspelet mellan kunskap, praktisk skicklighet och moralisk karaktär.
Etikskolans karaktärsbildning
Etikskolan har tidigare beskrivit logos som den dimension som formar kunskapen, nomos som den dimension som formar den professionella praktiken och ethos som den dimension som formar den professionella hållningen. Dessa tre dimensioner sammanbinds av ett gemensamt syfte: att utbilda människor som inte enbart besitter kunskap och praktisk kompetens, utan som också utvecklar den karaktär och det omdöme som krävs för att andra människor ska kunna anförtro dem sina mest grundläggande livsfrågor.
Att åter göra karaktärsbildning till en central del av professionsutbildningen utgör därmed ett av Etikskolans mest utmärkande kännetecken. Modellen logos–nomos–ethos är därför inte enbart ett pedagogiskt eller andragogiskt ramverk för lärande, utan en sammanhängande professionsfilosofi som beskriver hur hållbar professionell kompetens växer fram. Därigenom skapas också förutsättningar för ett självständigt, långsiktigt och konsekvent professionsetiskt ramverk.
Grundutbildningen är därför inte en traditionell kurs i normativ etik – även om pliktetik, konsekvensetik, dygdetik och andra etiska teorier behandlas – utan en professionsetisk grundutbildning i människans moraliska orientering. Grundutbildningens uppgift är att formulera den gemensamma värdegrund och professionsetik som förenar dem innan studenten utvecklar sin professionsspecifika kompetens som Religionom, Existensionom, Thanatonom, Addictionom eller Psykonom.
Etikskolans professionsetik utgår från principen att människan alltid är ett mål i sig själv och aldrig får reduceras till ett medel för någon annan agenda. Detta utgör också en viktig utgångspunkt för Etikskolans grundutbildning. De mänskliga rättigheterna är i sig inte en etisk teori, utan en juridisk och allmän politisk formulering av djupare moraliska övertygelser om människans värde och värdighet. De besvarar frågan: Vilka grundläggande rättigheter ska varje människa garanteras för att kunna leva ett värdigt liv? Däremot besvarar de inte fullt ut den filosofiska frågan: Varför har människan dessa rättigheter? Den frågan tillhör etikens, filosofins, teologins och antropologins område. Där söker Etikskolan de idéhistoriska och moraliska grunder som ger de mänskliga rättigheterna deras djupare legitimitet.
De moderna mänskliga rättigheterna, särskilt Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, vilar på ett samspel mellan flera idétraditioner. Den första och viktigaste principen är att ”alla människor har ett inneboende och okränkbart värde”. Detta värde anses inte bero på: intelligens, prestation, rikedom, religion, kön, etnicitet, ålder eller hälsa. Människan har värde därför att hon är människa. Detta är den antropologiska grunden.
Varje människa har rätt att tänka, tro, uttrycka sig, välja och leva sitt liv. Beträffande jämlikheten skall alla människor behandlas lika inför lagen. Ingen får diskrimineras på grund av kön, religion, ursprung, hudfärg, funktionsnedsättning eller livsåskådning. Likhet innebär inte att alla människor är identiska, utan att deras lika människovärde erkänns
För Etikskolan kan Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna förstås som den moderna professionsetikens universella minimistandard. Inom varje religiös, filosofisk eller kulturell bakgrund ska den professionelle respektera människans okränkbara värdighet, frihet, integritet och rättigheter.
Den etiska koden kan därför ses som en professionsmässig konkretisering av samma grundprinciper. Där de mänskliga rättigheterna beskriver ”vad varje människa har rätt till”, beskriver Etikskolans etiska kod ”hur den professionelle är skyldig att handla” för att dessa rättigheter ska respekteras och främjas. Det innebär att de mänskliga rättigheterna fungerar som ett universellt etiskt golv, medan Etikskolans professionsetik bygger vidare genom att formulera de dygder, det omdöme och det ansvar som krävs av den som arbetar med människovård.