Varför existerar just jag, just nu? Maja
Fransisko svarar:
Hej Maja! Denna din fråga visar mig att du redan kommit långt i din personliga utveckling. Ändå är du väldigt ung, ännu inte tjugo fyllda. Någonstans på livsvägen börjar människan att utforska sitt universum. Detta svar, läsningen i sig kan delvis te sig mörk, då den förutom en teoretisk beskrivning även innehåller den livsväg jag själv vandrat, den ena av de två ytterligheterna på vår tillkomst och uppväxt som individ och människa.
Varför existerar just jag, just nu - i teorin
Människans kosmos består dels av den yttre verklighetsarenan, dels av den inre verklighetsbilden. Båda är lika verkliga sett ur verklighetsuppfattningen i sig, som bland annat innefattar självbild, perception eller varseblivning (sinnesintryck), kausalitet (orsak och verkan), och finalitet. Sistnämnda berättar om syftet och ändamålet med våra handlingar och händelser.
En förnimmelse (sensation) är en retning på våra sinnesorgan som i sin tur ger upphov till unika upplevelser. Förnimmelser leder till varseblivning (perception) och är hjärnprocesser som tolkar sinnesinformationen. Sinnesförnimmelser uppfattar färg och form (syn), värme, kyla, smärta och välbehag (känsla), smak och lukt, vibrationer och frekvenser (ljud). En mängd sinnesintryck, både medvetna och omedvetna, är involverade i att förvandla förnimmelserna till meningsfull information. Ett samlingsbegrepp för sinnesdata och perception samt de föreställningar, tankar och känslor som jaget eller du själv skapar kallas medvetandetillstånd.
Inom psykologin avser en ”jag-funktion” ett medvetandetillstånd för bedömning och värdering av omvärlden samt sin egen roll och funktion i denna. Förmåga till verklighetsuppfattning handlar om att skilja inre liv från yttre stimuli och grundar sig på hur jag-funktioner hanteras, detta genom erfarenheter och upplevelser som bland annat utvecklas för djupare personlig självkännedom. Vid trauman kan personlighetsstrukturen skadas, och jagutvecklingen hämmas.
Naturvetenskapliga undersökningar av mänskliga relationer och reaktioner ger slutsatser i form av orsaker och verkan. På det sättet kan både religion och filosofi inkluderas som vetenskap i form av att söka förklaringar utifrån frågan ”varför”, vilket är denna veckas existentiella frågegrund. Inom filosofi står begreppet varseblivning i relation till läran om varandet (ontologi), det vill säga till världen, universum, kosmos och tingens natur och vilka deras väsensbetingade drag är. Ett mänskligt väsen är något som människan inte kan mista utan att upphöra vara sig själv, den ”jag är”. Jag på latin heter ego. Vårt ego är inget annat än jaget. Upphör vårt ego att existera, finns inte längre ditt unika jag, det jag som, ur ditt existentiella perspektiv, uppfattar världen och som bidrar till världens utveckling.
Tingens ordning eller världen i sig består av materiella kroppar, där till exempel människan som fysisk individ är utrustad med medvetande för att tolka sig själv och omvärlden, samt genom fantasi exempelvis kunna föreställa sig nya och andra världar, dimensioner och livsformer. Medvetande som filosofiskt begrepp kan översättas med att vara vaken, en form av upplysning.
Medvetna upplevelser kan beskrivas som ”qualia”, ett filosofiskt begrepp i fenomenvärlden. Qualia är den subjektiva, alltså unika och kvalitativa upplevelsen hos den enskilda människan och är svårbeskrivet för utomstående, genom att medvetna upplevelser inte enbart kan reduceras till (sinnets) fysiska egenskaper. Medvetandefenomen kan studeras med hjälp av hjärnavbildningsinstrument som mäter och läser av tankar, känslor och förnimmelser på samma sätt som tingen i världen, typ väderfenomen, arkeologiska fynd och universums uppbyggnad. Motsatsen till qualia skulle i detta sammanhang vara den vetenskapsform, kallad positivism, som grundar sig på "fakta", alltså kunskap baserad på dataresultat och teorier, objektivt fastställda genom systematiska observationer och experiment. Kritik mot positivismen är bland annat svårigheten att separera teori och insamlad data (fakta). Men insamlad information, kan varken kategoriseras eller beskrivas utan att också tolka dessa. All informationsdata är föremål för tolkning för att bli användbar.
Medvetandet i sig är en nödvändighet för varje företeelse, iakttagelse och observation. Men människans psykologi och kemi har förmågan att finna en högre mening än enbart rådata kommen ur vetenskapliga instrument, analysmetoder, systematiska observationer och experiment. Socialisation, kultur och historia gör människan unik genom att hon skapar en form av metanatur, en onaturlig värld mitt i den naturliga livsmiljön.
Fenomenologin som akademiskt ämne är en tanketradition och filosofisk metod, som kontextuellt vill förstå hur och varför en människa kan förstå någonting utan att först förstå det som ger förståelsen. Fenomenologi är både en teoretisk och metodisk lära om fenomen och väsen som de visar sig för människan. Fenomenologi bygger på medvetna förhållanden mellan varseblivning och objekt för varseblivningen, där den mänskliga existensens varande kan uppfattas genom bland annat reflektion och begrundan, allmänfilosofiska metoder för att förstå med hjälp av tankar, tankeinnehåll och kognitioner. Kognitioner är tankefunktioner som hanterar information, till exempel minne, varseblivning genom eftertanke och teoretiserande. Upplevelser och föreställningar speglar verkligheten subjektivt, inte objektivt. Människans kognitioner vägleds av våra tidigare upplevelser. En kognitiv modell kan beskriva hur människan uppfattar det som händer, där en situation aldrig upplevs exakt likadant av två personer. I fenomenologin kan till exempel en samtalsterapeut finnas för den andre (klienten) genom att vara ett jag eller en annan du, som söker förstå den andres (klientens) hur, varande och varför.
Varför existerar just jag, just nu - i praktiken
Människans unika jag är ett väsen, en varelse som inte kan mista sitt eget jag utan att upphöra vara sig själv. Inom filosofin är ett väsen knutet till essensen. Människans innersta väsen, essensen av sig själv, avser det som är människans kärna, som är jaget, självet, det vill säga du själv. Därför är det av vikt att bli medveten om sin innersta natur och livets kärna. Detta mänskliga unika medvetande kan vi bli mer medvetna om genom olika självreflekterande metoder, till exempel filosoferande, kontemplerande, meditation och självreflektion.
Vissa kan känna att de kastats in i denna tingens oordning, i ett livskaos som människan inte själv kan kontrollera. Denna relation till sig själv och världen där ute blir då ett inre kaos med kognitiv och emotionell oordning, smärta och lidande. Den mänskliga existensen traumatiseras och kan generera ångest i olika former; panikångest, livsångest och dödsångest till exempel. Ångest uppstår när vi upplever hot och styrs av det autonoma nervsystemet som är avgörande för människans överlevnad. För människor, inklusive undertecknad, som fötts in i en sådan värld blir livet en svårorienterad vandring. Den ångestfyllda självbilden skapar förvrängda och traumatiserande verklighetsuppfattningar, både i den inre världen och den yttre omvärlden.
Den ångestfyllda existensen är en sida och ett sätt att födas in i världen på, men som tidigt ställer livet på kant och på sin spets. Världen är hotfull, skrämmande, otrygg och oberäknelig. De existentiella frågorna kommer tidigt. Frågor som varför jag existerar (just nu), blir besvarade genom smärtfyllda upplevelser i lidande, ensamhet, trasighet och utsatthet. Livsångesten, som de smärtfyllda upplevelserna generar, kan kännas evigt långa, och utan att det finns något slut på plågoandarna som hotar hela existensen. Vardagen blir en krigsskådeplats. Jaget vill dö, men ändå inte, för överlevnadsinstinkten är stor och stark.
För egen del har denna beskrivning av den ångestfyllda livsvägen varit min väg. Idag kan jag säga att livet istället är mer av ett meningsfullt paradis. Vägen till paradiset går via helvetet, brukar jag säga. Men människor som föds in i denna traumatiserande ytterlighet hamnar mer ofta än sällan i destruktiva mönster, för sig själv och andra. Fångade i sig själva försöker de befria sig själva genom egenskapade fantasivärldar som barn och allehanda ångestdämpande beteendemönster som vuxna.
Så finns det den andra ytterlighetens livsväg - som jag personligen inte vet så mycket om eftersom jag inte upplevt den som barn - där svaret på ”varför existerar just jag, just nu”-frågan mer handlar om ett liv som tidigt visar sig vara den självförverkligande livsvägen, utan större och svårare livsutmaningar, utan mer av livsgåvor och livsuppgifter som personen vill sprida i kärlek och livsglädje. Barnets föräldrar på den självförverkligande livsvägen är stöttande, bejakande, kärleksfulla, ansvarsfulla och mogna individer. Barnets själsliga lektion är redan lärd och den själsliga belöningen tillåts knoppa och blomma fullt ut. Den tidiga självförverkligande livsvägen kan ta sig konstnärliga och andra kreativa uttryck genom att de talangfulla begåvningarna förgyller det egna och andras liv genom musik, litteratur, konst, idrott och artisteri. Det handlar om förmågan att uttrycka det obeskrivbara (qualia) genom färg, form, ord och uttryck.
Oavsett livsväg vandrar människan den femfaldiga vägen. Den femfaldiga vägen är en beskrivning och metod för att visa människan sin livsväg. Teorin grundar sig på synen på människan som ett evigt och oändligt själv genom inkarnation, reinkarnation, dharma (rätt levnad) och karma (handling) - resultatet av tidigare, nuvarande och kommande handlingar - sett ur en moralisk livskod. Dharma uttrycker tingens grundnatur, betecknar den styrande principen i universum, och de grundelement som formar materia och skapar medvetet liv.
Oavsett hur vår barndom blev har den format oss till de vi blivit och kanske fortfarande är. Lycklig eller olycklig barndom leder förr eller senare till samma slut, döden. Men dessförinnan kan vi leva livet fullt ut och bejaka vårt unika liv. Den femfaldiga vägen visar varje människa vad dennes livsuppgift är, vilka livsutmaningar som kan hota vår existens och livsglädje, vad som givits varje människa till skänks, som livsgåvor. De två andra delvägarna i den femfaldiga livsvägen är en direkt frukt av själens utveckling. Det handlar om själens kosmiska lektion och dess belöning. Självklart vet jag min egen unika femfaldiga väg och jag vet hur jag kan hjälpa andra att leva sin femfaldighet i livsmening, glädje och med en stor tacksamhet.
Som en ung människa kan denna beskrivning verka svår och krånglig, men förr eller senare börjar människan som sagt att utforska sitt eget universum, även om många har ett sovande medvetande, som inte är större än sin egocentriska värld. Verkligheten blir med andra ord den värld du gör den till. Så hur vill du leva ditt liv? Svaret är du själv! Låt dig vägledas av din inre kompass, som är samvetet, men om kompassnålen är trasig behöver vi alla laga den. Att laga vår trasighet tillhör livet för många. Trasighet kan beskrivas med det som hindrar oss att leva livet fullt ut. En sak är säker. Du existerar som människa med en unik personlighet och oanade möjligheter att förverkliga ditt liv, just nu, där det berömda nuet är människans livstid på jorden.
Om teorin beskriver människan ur olika perspektiv, så är praktiken den unika människans levnad. Det människan gör får alltid konsekvenser. Om dessa konsekvenser ses som positiva eller negativa, spelar mindre roll, då både ljus och dess skuggor är delar av kärleken, som är livets källa.
Det korta svaret på frågan ”varför jag existerar just nu”, är ”därför”. Därför att du som individ och människa är svaret på hela skapelsen, just nu.