Varför dör människan?
Fransisko svarar:
Dödens teori
Hopp om ett liv efter döden
Ett kort svar på frågan är att - allt som föds dör. Den kyrkligt kristna traditionen har ett allmänt synsätt att det är genom att dö, som människan uppstår till ett evigt liv. Detta får sin befrielseteologiska höjdpunkt i ”såsom i himlen, så ock på jorden”. Himlens Gud stiger ner till jorden och blir en gudamänniska, som tre dagar efter döden på korset uppstår till en ny form av liv. Händelsen är central i kristen tro, där Jesus övervann döden genom att uppstå till ett nytt liv, men i andra eller till och med olika skepnader. Alla troende skall uppstå på samma sätt som Jesus förklarar Nya testamentet. För den enskilde kristna människan finns det alltså ett hopp om fortsatt liv efter döden. Detta synsätt är inte unikt för den kristna tron. Reinkarnation är central inom många kulturers religioner och filosofier, bland annat inom hinduism och buddhism. Reinkarnation eller själavandring är begrepp som beskriver att själen eller till och med jaget återföds i en ny kropp efter döden.
Den döda kroppen
Döden kan vara en existentiell utmaning, men finns döden egentligen? Frågan om döden finns eller inte, kan ställas i ett existentiellt filosofiskt, religiöst eller andligt perspektiv. Personligen har jag sett mindre än en handfull döda människor. Det jag kan se och uppleva är att livskraften är helt borta och ensam kvar är en död, helt livlös kropp. Den döde ser ut att vara en docka från Madame Tussauds vaxkabinett. I många fall är dock den döda mänskliga kroppen illa åtgången, söndertrasad och skadad på många olika sätt. Ibland har personen förlist och aldrig återfunnits, men trots detta är det av stor betydelse att den döda kroppen återfinns så att sörjande kan få möjlighet att säga farväl.
Dödens begynnelse
Den unika mänskliga varelsen kom till före födelsen, även om vi brukar räkna födelsedagen som den dag vi blev människa. Bandet till vår moders kropp klipps och vi blir en egen livs levande individ. Vi andas, vi lever en tid och sedan dör vi. Men vad är meningen med detta liv, kan vilken förnuftig människa som helst fråga sig.
Den allra sista tiden innan en person somnar in är nästan alltid lugn och fridfull. Men innan dess drabbas många som är i dödens närhet helt naturligt av perioder av missmod. Döden är en situation som man inte kan fly ifrån, istället tvingar den oss att välja förhållningssätt. Ytterligheterna är att låta döden breda ut sig över alla livets aspekter eller att låta dödens realitet bli en källa till ökad livskänsla – Peter Strang, tidigare onkolog, överläkare och professor i palliativ medicin
I vårt kända allomfattande universum föds och dör allt. Big bang eller stora smällenär en kosmologisk teori om universums ursprung och utveckling, där rum, tid och materia uppkom utifrån en ”stor smäll”. Big bang-teorin handlar om en expansion av universalrummet som materian befinner sig i och om att universum expanderar från en begynnelse.
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.
Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.
Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.
~ Genesis (Första Moseboken i Bibeln)
Att förstå döden baklänges
Att universum åldras och kommer att dö är vetenskapssamfundet överens om, men hur? Det finns studier som säger att energimängden som produceras i universum har halverats de två senaste årsmiljarderna. Det innebär att universum dör långsamt genom att bli äldre, mörkare och kallare. Alla stjärnor bleknar och slocknar till slut. Vår sol och jord är då för länge sedan döda.
Universums utveckling baklänges visar att det fanns en tidpunkt där avståndet mellan alla partiklar i universum var noll och kallas för en singularitet, där två massor eller kroppar upptar samma plats, och avståndet mellan kroppsmassorna är lika med noll. Denna nollpunkt brukar identifieras som universums födelse.
Det kan vara svårt att förstå att tid och rum inte existerade innan universum fanns till. Genom kosmologiska beräkningar skulle universum kunna vara alltifrån halvtannat dussin miljarder år till kanske 1000 miljarder år, eller rentav oändligt gammalt, enligt det ”ekpyrotiska” scenariot, en relativt ny teoretisk modell inom kosmologi och astrofysik, där galaxer slutar att röra sig från varandra, utan vänder om och rör sig åter mot den gemensamma nollpunkten (singulariteten) igen. Modellen ger en alternativ förklaring till universums ursprung. I den ekpyrotiska modellen är Big Bang bara början av cykliska händelser som repeterar sig själv genom födelse och död, där den universella gravitationen fungerar som en andningscykel, en in- och utandning från universums födelse till dess död, snarlikt människans livsuppehållande processer.
Döden som psykologisk vetenskap
Det som kanske är meningslösa frågor för vetenskapssamfundet, är istället högintressanta för mig. Frågor och svar på ett eventuellt liv efter döden kan kanske verka både oseriöst (flummigt) och meningslöst sett ur läkarvetenskapliga perspektiv. Men gränsdragningar mellan astronomi, religion och filosofi kan ibland vara hårfina och disciplinerna kan vävas in i varandra. Alkemi, från den äldre tidens egyptiska vetenskap, var grunden i vilket den moderna vetenskapliga kemin växte fram. Alkemi belyser den holistiska synen på ”vetenskap”.
Idag dissekeras och analyseras vetenskapen för att därefter, i bästa fall, sätta ihop de nya pusselbitarna och försöka se helheten igen, så att den nya förståelsen framträder. Inom det som kallas mysticism betyder alkemin att människan förvandlar sitt liv till ett ädelt, rent och andligt högre medvetandetillstånd. Alkemi har också bland annat använts inom teoretisk och analytisk psykologi. Carl Gustav Jung (1875-1961) använde alkemin som symbolspråk i sina teorier och modeller.
Begrepp, myntade av Jung, har blivit allmänt kända med termer som arketyp, persona, komplex, självet, skuggan, anima/animus och extraversion/introversion. Jungs psykologiska modell beskrev den individuella personen alkemiskt, det vill säga som att människan förvandlar sitt liv till ett holistiskt medvetande, trots att Jung själv inte använde beteckningen holism. Jungs psykologi strävade efter en individs helhet och med dess ”förtrollade” syn på alltet. Jungs psykologiska modell innebär integrering och harmonisering, en syntetisering av det medvetna och det omedvetna. Helhetens psykologi, grund för individuation, omfattade hos Jung den sociala, fysiska och andliga världen. Individuation ger ökad ”jag- och självförståelse” och leder människan till livsmålet. Processer för psykologisk läkning och utveckling sker genom individuation, där förverkligandet av jagets helhet, ”jag själv” utvecklas till en hel del av den mänskliga helheten. Denna individuation återkommer jag om, i förhållandet till döden.
Jungs symboler och myter uppenbarar det gudomliga livet i människan och bidrar till en holistisk och enhetlig världsbild. Jagets helhet uttrycktes i en mängd symboler av Jung. På dess djupaste nivå var Jungs holism (enhetslära) alltså kosmisk och mystisk, såväl som psykologisk och social. Möjligheten till holistiska relationer, förhållandet mellan psykologisk helhet och mänsklighetens eller världens helhet skulle kunna förstås som det mellan mikrokosmos och makrokosmos. Jung kan tolkas som att både religion och vetenskap därmed är förenliga. Carl Jung såg döden som en nedräknande klocka och menade att psyket existerar bortom döden, utan begränsning till rumstiden.
Är döden en hallucination?
Att förena vetenskap och religion sker i den andliga vården i Sverige. Hälso- och sjukvården synliggör och tydliggör psykologiska framsteg genom tröstande existentiella samtal för de döende och de närmast sörjande, men också medicinskt genom att lindra smärta och lidande för döende patienter. Mitt ärende är dock inte medicinskt, ej heller av psykosocial natur, utan teologiskt och filosofiskt. Om man så vill är mitt ärende rent andligt i en existentiell form, där det andliga står för det ännu omätbara och ännu ej vetenskapligt beprövade och förstådda, i motsats till kvalitativa studier där informanter (intervjupersoner) får berätta hur de ser på existentiella, filosofiska, teologiska och andliga sakfrågor (forskarens problemformuleringar). Hur kan man då förstå döden, förutom att säga sig ha dött och sedan återvänt till livet, i så kallade nära-döden-upplevelser (från engelskans Near Death Experience, NDE).
NDE är en djupgående personlig upplevelse förknippad med döden eller förestående död och är ett paraplybegrepp för utomkroppsliga upplevelser. Meditationen i sin djupaste form, kallar jag för nära-döden-meditation, NDM eller Near Death Meditation. Dessa, ofta djupgående personliga meditationsupplevelser ger människan en erfarenhet av döden, utan att ha dött i verkligheten, den verklighet då kroppen är död och människan definitivt har gått ur tiden. Det finns neurovetenskaplig forskning om NDE som än så länge ger tolkningar som innebär att NDE-fenomen vid livshotande händelser är subjektiva och rentav hallucinatoriska.
Synen på den döda kroppen är kulturellt betingad. Själv såg jag en död människa för första gången när jag var 17 år. Det var min mormor, och det kändes fridfullt men också kusligt och obehagligt. I Indien där jag jobbade en period har människor ett annat förhållningssätt. När någon dog var det till exempel de närstående som tog hand om kroppen och transporterade den. Döden ses som en mer naturlig del av livet och här tror jag det finns något för oss att lära. Det finns inget som är farligt med att se eller röra vid en död människa ~ Henrik Druid, professor i rättsmedicin
Från dödens teori till en praktik
Psykets existens bortom döden
Allt som föds dör och allt som vi människor har omkring oss dör; djur, naturen, planeter, asteroider, solsystem - och vår egen galax Vintergatan kommer att dö. Universums livsprocesser kallas stjärnbildning. Ett solsystem är en konstellation som föder och utvecklar bland annat markbundna planeter. Det naturliga universumet hjälper oss att förstå att döden är en del av livscyklerna. Dessa naturliga cykler finns även inom psykologin, där unika individuella processer leder till en separat odelbar enhet och helhet, eller om vi så vill - en jungiansk individuation. Dessa unika individer med sina kroppar står i förhållandet till döden som den sällsynta, särpräglade eller särskilda vägen för människan i hennes sökande efter själslig utveckling.
Vetenskapen om själslivet kallas psykologi, som studerar ”normala” mänskliga beteenden, vårt medvetande, känslor och tänkande hos enskilda och i grupper. Psykopatologi är läran om avvikelser i det normala psyket och psykiatri är det medicinska ämnesområdet som behandlar psykisk ohälsa och psykiska störningar. Den moderna psykiatrin som disciplin utgår från psykopatologin, biologiskt-kemiska processer och psykologiska fenomen. Psyke betyder själ. Psyke eller själ fokuserar teologiskt och andligt bland annat på människans övernaturliga eller gudomliga väsen. Psyket kan ses som ett flöde av medvetandeform. Genom psyket kan människan möta sitt eviga oändliga jag.
Åter till Jung och hans individualiseringsprocess från en medvetslös naturlig och spontan utveckling - genom arketyperna persona, skuggan, anima och jaget - till en medveten unik individ. Jungs symbolism av döden ger mening åt livet genom att döden ges betydelse som en grundläggande beståndsdel av en fullständig mänsklig tillvaro. Till slut möter individen den arketypiska döden, rik på livets hemligheter och som, enligt Jungiansk psykologi, slutligen gör livet helt.
Döden blir vår följeslagare och att acceptera döden som en del av livet kan hjälpa människan att finna mod i att vandra sin individuella väg. Att praktisera denna arketypiska jungianska väg kan verka skrämmande. Men om vi ser livet som ett oändligt strålande solljus eller en livets låga, som aldrig slocknar, blir döden det som tänder ljuset om och om igen. För födelsen, precis som ”den stora smällen” kommer ur mörker in i ljuset. Att skapa en relation till döden som vår kloka rådgivare kan ge livsmod för att leva livet fullt och tända ljuset och låta det stråla klart. Befriad från rädslan för döden kan vi människor leva ett fullständigare liv och fullfölja vår högsta potential, utan att behöva frukta något. Dödens budbärare ger rikliga gåvor; mod, livskraft, högre medvetande, personligare perspektiv på det egna livet och djupare kärlek till oss själva.
Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nyttkan inte se Guds rike." Nikodemus sade: "Hur kan en människa födas när hon är gammal?
Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?"
Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande
kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött
av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.
Vindenblåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer
eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden."
Johannes 3:3-8, Svenska Folkbibeln
Inledningen till Johannes evangelium i Nya testamentet beskriver att i begynnelsen fanns Ordet, som själv var en gud. Genom Ordet har allt blivit till, inte minst det ljus som lyser i mörkret och är människornas ljus. Mörkret har inte övervunnit det ljuset. Men som Johannescitatet ovan förklarar krävs en pånyttfödelse genom vatten och ande för att träda in i Guds rike. Den andliga pånyttfödelsen är snarlik människans naturliga födelse, genom vatten och ande.
Döden i praktiken
I ett fullständigt ljus finns ingen skugga. Dock är livet på planeten en relativt mörk plats, även på dagtid. Det mänskliga livet ger skuggor, men även djuren och naturen kastar skuggor. Vår oändlighet väljer det tredimensionella rummet och vår evighet föds in i den planetariska tiden. Tidsrummet är människans vandring genom livet, en vandring som kan kallas upplysningens väg och som fullbordas när vi dör. Vi dör för att möta det fullständiga ljuset (igen). Detta fullständiga ljus har inga skuggor och inget mörker bor i det. De kristnas gudsrike ser detta ljus som Guds oändliga ljus och som efter döden ger människan evigt liv. Andra tror på karmisk reinkarnation på väg mot samsara, det eviga kretsloppet av födelse, död och återuppståndelse.
Atman, ett av de mest grundläggande begreppen i hinduismen, det universella jaget, identiskt med den eviga kärnan i personligheten som efter döden antingen överförs till ett nytt liv eller uppnår frisläppande (moksha) från existensbanden. Gudomligheten finns för en hindu inom oss själva och kallas atman. Själens mål är atman, att bli fri från återfödelse och uppgå i världssjälens brahman. Befrielse (frälsning) från detta kretslopp sker genom moksha, som är sann kunskap och insikt om att atman och brahman är ett, Oneness, och leder till en evig och oändlig befrielse från kretsloppets samsara. Målet för den egna själen, atman, är alltså att bli fri från återfödelse och uppgå i världssjälen (brahman). För hinduer är Gud och världsalltet en enhet, där Brahman, världssjälen, genomsyrar allt. Förståelse av atman och brahman ger kunskap om själen och universum. Befrielsens väg handlar om att frigöra sig från oro, begär och kamp i denna materiella och syndfulla värld.
Tillfrågad av fariséerna om när Guds rike skulle komma svarade han (Jesus):
Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon.
Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.
Luk 17:20-21, Bibel 2000
För egen del ser jag inte så stora skillnader mellan kristendom, buddhism och hinduism. Det är mer ”fernissan” eller kulturen som skiljer sig åt. Döden är densamma, men vägarna olika med unika individuella perspektiv på mänskligt liv, lidande och befrielse. Hur möter jag själv döden? Jag möter döden som en del av livet och som ett återkommande möte med en livslång vän. Denna dödens vän är psyket, mitt högre jag, den oändliga och eviga själ som aldrig dör, eftersom jag aldrig blivit född. På det sättet finns ingen död, inte heller någon födelse. Men nu är själen inkarnerad människa, där människan vandrar en tid på planetens olika rum genom själen.
Livscykler öppnas och stängs,
människoliv föds och dör.
Där står själen evig och oändlig,
i Guds outtömliga källa av liv.
~ Fransisko Condró