Vad menas med orden ”ske din vilja, inte min”?
Fransisko svarar:
De kända Jesusorden ”låt din vilja ske, inte min” finns återgivet i Lukasevangeliet kapitel 22 nedan, där Jesus i ett mycket utsatt läge och ångestfyllt sammanhang ber hans Fader befria honom från hans livsöde. Jesus visste att hans egen död var nära förestående och att det var Guds vilja att han fullföljde sin livsväg, men bad ändå Gud – om möjligt – att få slippa detta öde. Människan Jesus bad sin fader - en starkare kraft än sin egen – om hjälp att få slippa det kommande lidandet.
Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom.
När han kom till platsen, sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar,
som föll ner på jorden.
Det finns en annan bön som brukar kallas "Den helige Franciskus bön" eller "Fredsbönen". Den är inte skriven av Franciskus av Assisi, utan publicerades första gången så sent som år 1912 och gavs ut av en katolsk organisation i Paris. Bönens titel löd ”Belle prière à faire pendant la messe” (En vacker bön att be vid mässan) och publicerades anonymt. Bönen trycktes på ett kort med en bild av Franciskus, därav felaktigheten att bönen ofta tillskrivs detta helgon. Bönen lyder (i en svensk översättning av Thor-Leif Strindberg):
Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hatet härskar - låt mig sprida kärlek!
Förlåtelse där orätt har begåtts,
och enighet där splittring råder.
Där villfarelse finns - låt mig få bringa sanning.
Tro där tvivlet härskar
och förtröstan där förtvivlan råder.
Låt mig bringa ljus i mörkret
och glädje i bedrövelsen.
Min Gud och Mästare
Lär mig sträva efter att trösta hellre än att bli tröstad,
att förstå hellre än att bli förstådd,
att älska hellre än att bli älskad.
Ty det är genom att ge som vi får,
det är genom att glömma oss själva som vi finner oss själva,
det är genom att förlåta som vi själva får förlåtelse,
och det är genom att dö som vi föds på nytt till evigt liv.
Franciskusbönen är spridd över hela världen och används bland annat inom Tolvstegsrörelsen, som även flitigt använder Sinnesrobönen, skriven av den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926:
Gud, ge mig sinnesro att acceptera,
de saker jag inte kan ändra;
mod att förändra de saker jag kan;
och visdom att veta skillnaden.
Att leva en dag i taget;
Njuta av ett ögonblick i taget;
Acceptera svårigheter som vägen till fred.
Att ta, som han gjorde,
denna syndiga värld som den är,
inte som jag skulle vilja ha det.
Att lita på att han kommer att göra,
allt rätt om jag,
överlämnar mig till Hans vilja;
Att jag kan vara någorlunda nöjd,
i det här livet, och oerhört lycklig,
med honom för alltid i nästa.
Amen
Jesuorden i Lukasevangeliet, Fredsbönen och Sinnesrobönen visar på människans maktlöshet och beroende i relation till Gud, Fadern och den Allsmäktige. Böneord som ”om du vill Herre”, ”gör mig till ett redskap för din frid” och ”överlämna mig till Hans vilja” beskriver ett starkt beroendeskap till människans skapare. Tusentals år av en himmelsk förälder, som styr människan med järnhand. Ska det vara så? Men kanske är det så att, liksom för en dysfunktionell tonåring, det behövs skarpa markeringar för att tonåringen både ska överleva och bli vuxen. Vuxen emotionellt och mentalt, inte minst. Är mänskligheten vuxen nu? Inte ännu, även om det alltid funnits enskilda fullvuxna individer, likt storasyskon, som hjälpt och väglett sina yngre syskon.
Det är dock denna föräldrarelation som hjälpt alkoholister världen över att övervinna sitt helvete, alkoholens begär. I människans utsatthet, ber tolvstegsfolket över hela världen, hållandes varandras händer, de första stroferna i Sinnesrobönen: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden”. Det gemensamma för många människor i utsatthet är den maktlöshet de känner inför livets utmaningar, prövningar, ohanterlighet och påfrestelser. Därför får människor hjälp av den högre kraft och större makt som kan återge dem livet med livet i behåll. Därför överlämnar människor sitt liv till Guds omsorg.