Av: Fransisko Stefan Jacobsson Condró
Mail: [email protected]
SMS: 0735564793
En övergripande reflektion över utvecklingen av Etikskolans fem yrken är att de tillsammans bildar ett sammanhängande professionssystem snarare än fem fristående utbildningar. Varje profession belyser en särskild dimension av människans grundläggande livsvillkor, samtidigt som de ömsesidigt kompletterar och fördjupar varandra.
Religionomen arbetar med människans relation till transcendens, religion, andlighet och livsåskådning. Existensionomen fokuserar människans relation till mening, identitet, frihet och existentiell orientering. Thanatonomen är specialiserad på människans relation till död, förlust, sorg och ändlighet. Addictionomen arbetar med människans relation till begär, bindningar, beroende och frihet. Psykonomen har sin särskilda kompetens inom människans inre liv, emotionella utveckling, relationella mognad och psykologiska hälsa genom ett själavårdande och samtalsterapeutiskt arbete. Samtliga yrken har en antropologisk relationsmodell enligt följande:
- Religionomen – människans relation till transcendens.
- Existensionomen – människans relation till mening.
- Thanatonomen – människans relation till ändligheten.
- Addictionomen – människans relation till begär och frihet.
- Psykonomen – människans relation till sitt inre liv och sina relationer.
Alla fem professioner studerar och arbetar med olika relationella dimensioner av människans existens. Tillsammans skapar de en tydlig röd tråd: från fem relationer i ett professionssystem, till en gemensam andragogisk modell (logos–nomos–ethos). Det är detta systematiska ramverk som ger Etikskolan en tydlig professionsidentitet. Varje profession representerar ett eget kompetensområde och ett specifikt mänskligt livsvillkor, samtidigt som samtliga utbildningar vilar på samma andragogiska grundmodell.
Genom samspelet mellan logos, nomos och ethos integreras teoretisk kunskap, professionell praktik och etisk hållning till en sammanhållen professionskompetens. Professionerna ska därför inte förstås som isolerade verksamhetsfält, utan som ömsesidigt relaterade perspektiv på människans liv. Existentiell ohälsa, meningsförlust och identitetskriser står exempelvis ofta i nära relation till frågor om tro, livsåskådning och andlig orientering. På motsvarande sätt kan beroendeproblematik, destruktiva bindningar och återkommande återfall ha samband med obearbetad sorg, förluster, existentiell rädsla eller människans förhållande till dödlighet och livets ändlighet. Även människans psykologiska, relationella och emotionella utveckling kan svårligen förstås frikopplad från hennes existentiella och andliga liv.
Tillsammans bildar de fem professionerna ett sammanhängande professionssystem där varje yrke har ett tydligt fokusområde samtidigt som de kompletterar och fördjupar varandra. Därigenom kan Etikskolan erbjuda en helhetsorienterad professionsmodell för människans grundläggande livsvillkor, där kunskap, praktik och etik samverkar i mötet med hela människan.
Etikskolans gemensamma antropologiska och pedagogiska logik
Etikskolan utgör alltså ett sammanhängande professionssystem med en gemensam antropologisk och andragogisk logik. Denna gemensamma logik är själva förutsättningen för att professionerna ska kunna förstås som delar av samma kunskaps- och yrkesfält. Den antropologiska logiken utgår från människan som en odelbar helhet.
Människan förstås inte enbart som biologisk organism, psykologisk individ eller social aktör, utan som en existentiell varelse vars liv formas genom relationer till sig själv, andra människor, världen och det som uppfattas som yttersta verklighet. Utifrån denna människosyn identifierar Etikskolan fem grundläggande livsdimensioner som varje människa på olika sätt förhåller sig till under livets gång:
- Transcendens, tro- och livsåskådning (Religionom)
- Existens, identitet och mening (Existensionom)
- Ändlighet, död och förlust (Thanatonom)
- Begär, bindning och frihet (Addictionom)
- Själ, andlighet och inre liv (Psykonom)
Dessa områden representerar inte sjukdomstillstånd eller diagnoser, utan universella mänskliga livsvillkor. Alla människor möter dem, även om uttrycken varierar mellan individer, kulturer och livssituationer. Den antropologiska logiken innebär därför att de fem professionerna inte arbetar med olika typer av människor, utan med olika dimensioner av samma människa.
Varje profession belyser ett särskilt perspektiv på människans liv, samtidigt som de övriga dimensionerna alltid finns närvarande i bakgrunden. En människa som sörjer kan samtidigt brottas med trosfrågor, identitetskris, beroendeproblematik eller psykisk sårbarhet. På motsvarande sätt kan ett beroende inte förstås enbart som ett medicinskt eller psykologiskt fenomen, utan även som en existentiell, relationell och ibland andlig problematik. Professionerna är därför analytiskt åtskilda men antropologiskt sammanbundna.
På samma sätt som professionerna delar människosyn delar de också en gemensam pedagogisk struktur, genom att utbildningarna inte enbart bygger på teoretisk kunskap utan på en successiv integration av tre ömsesidigt beroende dimensioner:
- Etikens logos utvecklar studentens kunskap och förståelse. Här förvärvas de teoretiska perspektiv som krävs för att förstå människans livsvillkor genom filosofi, etik, psykologi, religionsvetenskap, teologi och andra relevanta kunskapsområden. Vetskapen är basen.
- Etikens nomos utvecklar studentens praktiska omdöme och professionskompetens. Här tränas förmågan att omsätta kunskap i konkreta möten genom reflektion, handledning, samtalsmetodik, självutveckling och professionsspecifik praktik. Görandet är grundläggande.
- Etikskolans ethos utgör den professionella hållning som växer fram när kunskap och praktik integreras över tid. Ethos handlar inte endast om att följa etiska regler utan om att utveckla karaktär, urskillningsförmåga, ansvarstagande, personlig integritet och ett moget professionellt omdöme. Frågan ”hur” är essentiell.
Den andragogiska logiken innebär således att utbildning aldrig reduceras till informationsinhämtning. Kunskap ska formas till praktisk klokskap, och praktisk erfarenhet ska successivt utveckla den professionella människan.
En gemensam professionsfilosofi
Etikskolans professionssystem bygger därför på övertygelsen att professionell kompetens uppstår i mötet mellan förståelse, praktik och personlig mognad. Den studerande utbildas inte enbart till att kunna något, utan till att kunna vara någon i mötet med andra människor. Professionell kompetens omfattar därför både vetande, handlande och varande.
Det är denna integration som förenar Etikskolans fem professioner. Även om varje yrke har sitt särskilda kompetensområde delar de samma människosyn, samma pedagogiska struktur och samma professionsetiska ideal. Tillsammans bildar de därmed ett sammanhängande professionssystem för människans grundläggande livsvillkor, där olika professioner kompletterar varandra inom en gemensam antropologisk, andragogisk och etisk helhet.