Skip to content

Kärleken är den fria viljans fanbärare

2024-05-19

Om nu människan skapades till ”Guds avbild”, det vill säga med egenskaper som inte djuren har, nämligen den fria viljan och kärlekens agape, så kan redan här kopplas en moralisk eller etisk aspekt till denna gudomliga avbild. Kärleken är den fria viljans fanbärare. Den fria viljan är både mänsklig och gudomlig på så sätt att den spänner genom ett universellt medvetandefält av totala valfriheter mellan gott och ont, rätt och fel, ljust och mörkt. Redan här kan jag konstatera att vår planet tycks oss given för ett högre syfte. Det verkar finns en plan för den fria viljans utveckling och evolution. Detta genom att allt existerar mellan ytterlighetens poler i ett ekvilibrium (jämvikt, balans och harmoni), som kan uttryckas genom sinnesro, hjärtefrid och acceptans.

Djuren drivs av instinkt, vars betydelse kommer från latinets instinctus och som kan översättas med ”ingivelse”. Instinkter är nedärvda beteenden och känsloreaktioner som beror på fysiologiska retningar, så kallade stimulus, som är en förändring av organismens sinnesinformation. Ett exempel på en instinkt är djurens flyktinstinkt vid fara.  Du har säkert hört talas om stimulus och respons. ”Stimulus-respons” används i studier av klassisk betingning som nyckelord för behaviorismens teori. Respons kallas beteendet kopplat till stimulus, det vill säga instinkter kring beteenden som är reflexmässiga.

Behaviorismen, en riktning inom psykologin, förklarar beteende genom betingning hos djur och människor som en följd av naturligt urval i den biologiska evolutionen. Människan anses som en djurart, vars medvetande betraktas som biologiska processer i djurs och människors nervsystem. Behaviorister ser psykologin som underordnad beteendeläran, där endast yttre och observerbart beteende kan ligga till grund för vetenskap, eftersom tänkande, talande och människans sinnesförmögenheter endast är sekundära fenomen i nervsystemet. Dessa bifenomen eller ”epifenomen” uttrycktes av den brittiske forskaren Thomas Henry Huxley (1825-1895) för att karakterisera själslivet som "röken som fabriken släpper ut genom skorstenen". 

Thomas Huxley, biolog och antropolog, specialiserade sig på jämförande anatomi och förespråkade Charles Darwins evolutionsteori. Huxley myntade termen "agnosticism", som är uppfattningen eller övertygelsen om att Guds existens, det gudomliga och det övernaturliga står över det mänskliga förnuftets förmåga att på rationella grunder rättfärdiga vare sig en tro på Guds existens eller icke existens.

Vilken livssyn vi har på människans ursprung och existens påverkar synen på den eventuella fria viljan med dess moraliska existens eller inte. I denna diskurs utgår jag ifrån att den högsta kastens människa är upplysning. När människan vandrade i omedvetenhet om gott eller ont, som symboliserades av kunskapens träd, var hon omedveten om den gudomliga moralen. Kanske var det så att människan ännu inte var mogen att leva enligt den gudomliga moralen i en evolutionär och instinktiv djurisk kropp? Kanske var det så att kärlekens avbild först behövde inkarneras i det unga människosläktets vandring som varande ställföreträdare på jorden? Var det så att människan hoppade över några evolutionssteg, det vill säga att först låta kärleken vara den gudomliga avbild vi skulle leva efter, innan den gudomliga kunskapen skulle göra oss oberoende? Att vi skulle likna änglarna vars enda vilja är att tjäna Guds högsta syfte – kärlek.

Människan kan påverka hela livsexistensen på jorden. Hon kan ödelägga den eller bidra till en upplyst planet. Som förvaltare av planeten har människan ett moraliskt ansvar att råda över skapelsen. Hur har vi hittills lyckats eller misslyckats med detta? Svaret beror på människans moraliska synsätt. Därmed kan jag inte dra slutsatsen att djuren skulle vara moraliska (eller omoraliska) varelser. De bara är, som de är. Djuren är i sitt djuriska rike med dess instinktiva beteenden, medan människan kan frigöras från den naturliga ordningen och bryta planetens naturliga livsmiljöer.

Att låta omognad och moral vandra hand i hand leder ännu idag till fruktansvärda katastrofer, varhelst i världen vi befinner oss. Att låta mänskliga lagar, regler och principer gå före den gudomliga moralen verkar ha lett oss vilse. Men vilka är då de gudomliga påbuden? Vi känner väl till Gamla testamentets tio budord, som att bland annat inte ljuga, inte stjäla och inte mörda. 

Vi kan ställa oss en motfråga; varför ljuga, stjäla och mörda? För det är väl i en sådan värld vi lever i och fortsätter att leva i. Och det är ju så som världens nyheter påbjuder att visa oss denna dramatiska tingens ordning. Godheten och freden har en mycket liten plats på världsarenan. Det goda får stå i bakgrunden för det onda. Vad är det för skillnad på god moral och eventuell ond omoral? Vad är det för skillnad på krig och fred? Kan inte människan svara på det är det fortfarande mycket illa ute med oss.

Om nu den fria viljan fortsättningsvis ska få styra människans väg genom historien behövs en moralisk upprustning. Vad menas med det? Med detta menas att en moralisk upprustning kan föra människan från det jordiska helvetet av krig och elände till ett upplyst moraliskt tillstånd som återför människan hem till paradiset, där vi en gång som människobarn vandrade i all oskyldighet. Denna gång kan vi återkomma hem av egen fri vilja. Hur kommer vi tillbaka till paradiset? Vägen tillbaka går via helvetets skärseldar på jorden. Detta helvete har människan själv skapat.

Genom den fria viljans attribut som spänner över ett medvetandefält av totala valfriheter mellan gott och ont, rätt och fel, ljust och mörkt kan människan, när hon mognat i sin kärlek, låta moralens kompassnål vara kärlek. Skillnaden är bara den att vi människor har olika uppfattningar om etik och moral och om vad som är rätt eller fel. Vi kanske också har olika uppfattningar om vad kärlek är? Med den fria viljan väljer människan sitt liv, men ofta förstår hon konsekvenserna av sina handlingar först senare, och då är skadorna redan skedda. Det finns ett glapp mellan orsak och verkan, mellan handling och konsekvens. Så mycket älskade dock Gud människan att Gud lät henne själv välja sin väg, men att Gud alltid hade en återvändande väg tillbaka hem. Gud älskar människan villkorslöst.

Omoral och fri vilja hör också ihop. Ingen fri vilja, ingen omoral. Hur kan människans olika moralsyn, oavsett hur vi uppfattar den, leva som goda grannar? Kärlekens Agape är svaret, så som jag ser det. Agape har jag tidigare skrivit om i mina själavårdsbrev. Agape, ett grekiskt ord som betyder kärlek, är det första av kärlekens sju underverk. Agape uttrycker en kärleksrelation mellan Gud och människan. Den latinska motsvarigheten till agape är caritas; den oegennyttiga kärleken uttryckt i handling. Det är denna kärleksrelation som var meningen när Gud satte människan i paradiset för att råda över Guds skapelseverk.

Slutligen vill jag säga att det är genom kärlek vi blir moraliska individer. Genom vår fria vilja väljer vi att leva ett rättrådigt liv. Vi lever freden, vi svarar ont med gott och vi förstår varför människosläktet har behövt vandra lidandets väg under flera tusen år. Att vi är skapade till Guds avbild kan vi redan nu visa genom en tro som kan förflytta berg, ett hopp som överlever döden och en kärlek som är gudomlig. För kärleken är den fria viljans fanbärare.