2024-05-03
Moralfilosofi
När jag nu vid nyligen fyllda sextio år, sitter och författar ”morallära” för mina blivande studenter i existensionomi och existentiell beroendeterapi, är det ett lämpligt läge att själv blottlägga min egen syn på moral och dess värde. Börjar med att citera en del av en text, gällande 1700-talsfilosofen Immanuel Kant,[1] jag håller på att författa:
Kant formulerade principen om sedernas grundläggande metafysik i sitt moralfilosofiska verk Grundläggning av sedernas metafysik. Kants slutsats i detta verk är att det enda obetingat goda är den goda viljan, oaktat sina handlingars "materiella" konsekvenser. Det kategoriska imperativet, en del av den kantianska filosofin, är ett moraliskt påbud som formulerades och identifierades för att ange moralens högsta princip. Detta kategoriska imperativ är mycket likt Jesu ord i Bibeln, där han sammanfattade hela skriftens budskap i det så kallade ”dubbla kärleksbudet” att ”älska din Gud och din nästa som dig själv”. I Jesu ord finns den gyllene regeln att behandla andra som dig själv. Människan enligt det kategoriska imperativet bör handla på ett sätt som hon också vill att andra ska agera. Det kategoriska imperativet formulerades också så att varje människa inte ska behandla andra för sitt eget syfte, utan med tanke på deras eget väl.
Kant menade att allt som en människa kan förnimmas kan erfaras, medan vad som finns bortom vår upplevelse av världen har vi ingen möjlighet att veta. Detta betyder, enligt Kant, att vi aldrig kommer att kunna nå kunskap om exempelvis Guds existens. Enligt Kant är det som finns bortom, ”kunskapstro”. Allt sedan Kants tid har det bland filosofer varit så gott som allmänt accepterat att vissa frågor ligger bortom vad människan teoretiskt kan ha kunskap om. Kant argumenterar för en grundläggande a priori för moralen. Personligen lade jag sökandet efter kunskap om Gud på hyllan, när jag erfor en förnyad förståelse av tolvstegsprogrammets elfte steg:
Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud – sådan vi uppfattade honom – varvid vi endast bad om insikt om hans vilja med oss och styrka att utföra den.
Kallad till själavårdare
Min medvetenhet om vikten av moral kom både före och efter min upplysning av mitt kall, jag fick en strålande sensommarmorgon 2015. Jag blev kallad till själavårdare. Själavården i sig är ett mycket brett ämne. Genom den andliga vården och den existentiella hälsans hälso- och sjukvård blev mitt uppdrag som själavårdare tydligare. Som en del av denna process hjälpte mig det elfte stegets innehåll, att jag sökte - genom bön och meditation - fördjupa min kontakt med Gud, där jag endast bad om förståelse om Guds vilja med mig och kraft att utföra den. Jag hade därmed kunna släppa en tung börda från mina axlar, att försöka förstå och söka Gud. Nu räckte det med att Gud förstod mig, och redan hade sökt upp mig. Jag var i kontakt med Gud oavsett mina tankar, handlingar och känslor. Gudskontakten är medfödd, eftersom vi människor är den del av Gud.
Moral vs. Dysfunktion
Vadan då detta blottläggande av moralen? Tidigt i livet, redan som tioåring, blev jag medveten om vikten och betydelsen av att handla rätt. Detta rätta försökte jag förstå genom att bli medveten om det orätta. Mitt samvete visade mig vägen till det jag ansåg rätt eller fel, men ändå har jag behövt brottas med ”omoraliska handlingar”. Även om mitt liv varit händelserikt och jag fått uppleva glimtar av lycka och glädje, så har livet varit tungt. Det tunga, kan jag nu se i backspegeln, har handlat om mina dysfunktioner. En fråga vi kan ställa oss är om en människas mentala och emotionella dysfunktioner har något med moral att göra?
Kognitiv dysfunktion är en försvagad eller skadad mental eller intellektuell funktion. Olika psykiska störningar kan yttra sig i kroppsliga problem som regleras av våra organ och av det autonoma nervsystemet. Neurokognitiva funktionsnedsättningar är sjukdomar och hjärnskador som kan uppstå till följd av missbruk och andra skador, men som i många fall kan vara behandlingsbara. Min slutledning innebär att moral inte har med kognitiva dysfunktioner att göra. Frågan jag själv ändå behöver ställa mig är om mina missbruk och beroenden kan ha skadat mig själv och andra? Visst är det så. Här väljer jag att fokusera på alkoholism, det vill säga alkoholberoende, eller alkoholbrukssyndrom. Alkoholismen har satt spår mentalt, emotionellt, själsligt och fysiskt.
Ett tolvstegsprogram till existentiell hälsa
Det jag skriver har med mina egna erfarenheter att göra. Att vara en aktiv alkoholist minimerar den personliga och andliga utvecklingen, skadar mina nära och kära och kan ofta göra människan kriminell, exempelvis rattfylleri, som är ett trafikbrott. En alkoholist kan inte dricka alkohol och för det behövs hjälp. Den största hjälpen har för mig varit medlemskap i Anonyma Alkoholister. Deras tolvstegsprogram ser jag som en hjälp från ovan, när ingen annan hjälp finns för den kroniske alkoholisten. Återigen, så är det mina upplevelser och min unika väg som erfar detta. För andra alkoholister kan det finnas andra vägar till ett meningsfullt och nyktert liv. Återigen till moralen.
Om jag nu inte varit moraliskt ansvarig för mina dysfunktioner och sjukdomar, så blir jag det under mitt tillfrisknande. Hur då? Och vad har själavårdens moraliska väg till existentiell hälsa med människans missbruk, beroenden och övriga psykiska störningar och funktionshinder att göra?
Begär- och lidandecykeln
Som ett led i mitt moraliska ansvar tar jag sjukdomen alkoholism på allvar. Jag visar detta genom att arbeta i tolvstegsprogrammet, meditera, be och studera andliga texter. Det skulle i mitt fall kunna sägas att utvecklingen av alkoholismen visat sig som symptom på underliggande mentala och psykiska störningar, vilket jag sökt och försökt arbeta med under hela mitt liv. Det moraliska arbetet har då handlat om att dels söka hela och läka mina förvrängda behov, som blivit till begär och som i sin tur lett till att jag hamnat från den funktionella behovs- och tillfredsställande livshjulet till det dysfunktionella och skeva livshjulet som jag kallar begär- och lidandecykeln. Begär leder till lidande och lidande i sin tur leder vidare till begär. I mina aktiva dysfunktioner och sjukdomar har det varit ”lätt” att självmedicinera. Alkohol, sex och droger är typiska ”tillfälliga ångestdämpande beteendemönster”. Självmedicinering är inte bra. Det leder till psykosocial ohälsa, ekonomiskt förfall och problematiska relationer, inte minst med en själv. Det leder helt enkelt till ett enormt lidande för missbrukaren och personer i ens omgivning.
En gudomlig hjälp
Psykologisk terapi och läkemedelsbehandling inom hälso- och sjukvården har hjälpt mig, mentalt och emotionellt. Andlighet, teologiska och religionsvetenskapliga studier har tillsammans med ett aktivt medlemskap hos Anonyma Alkoholister hjälpt mig själsligt. Kontentan är att missbruk, beroenden och övriga psykosociala störningar inneburit ett moraliskt förfall till fara för mig själv och andra. Med livet som insats kan jag med sorg betrakta mitt liv i backspegeln. Men när patienten blir så sjuk att ingen hjälp mer finns, så kan det med en gudomlig hjälp finnas lösningar för den lidande människan.
"Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka.
Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."
Dessa Jesuscitat från Bibelns Nya testamente, träffar moralens samvete mitt i prick. Hur då? Kontexten i citatet berättar att mästaren Jesus tycktes, för de judiska ledarna, en hädare som kunde förlåta synder. För vem kan förlåta synder förutom Gud, tänkte ledarna? Mästarens svar till dessa judiska ledare var att han genom handling botade ”syndare”. Vad kan menas med det? Synd betyder ordagrant att ”missa målet”. Målet för judarna var att leva efter Mose lag, den mosaiska rätten, vars normer framgår av Gamla Testamentet. Den mosaiska lagen bestod till stor del av morallagen eller dekalogen (de tio budorden). Kristna lever inte i sig efter laganordningen, utan efter ett nytt kärleksförbund. Under många århundranden hade den mosaiska lagens olika tillämpningar blivit en börda för det judiska folket. Mästaren kom alltså för att befria dessa ”syndare” genom att visa gudomlig nåd och ovillkorlig kärlek. Jesus vände sig till de fattiga, hungrande, gråtande, skam- och skuldfyllda.
På samma sätt kan kärlekens väsen, för Gud är kärlek, hela, läka och bota ”syndare”, de som i samhället idag kan liknas vid de förtappade på Jesu tid. Denna religiösa utvikning innehåller grundelement som är tillämpliga utan religiösa förtecken. Det är så jag ser det, även om viss religiös och filosofisk skolning både kan hjälpa och stjälpa ”syndare” till ett tillfrisknande liv. Så har det varit för mig. Genom decennier av brottning mellan moral och omoral, mellan ljus och mörker, begär och behov har jag nu lugnt kunna sätta mig i båten på väg över en stilla ocean. Livet levs inte idag på ”Gröna Lund” eller den snabba kommersialismens materialistiska autostrador. Vad vill jag säga med det? Jo, att idag kan jag välja ett lugnt liv med en meningsfull tillvaro. Hur kunde det bli så bra?
Från alkoholist till moralist
Både begreppet alkoholist och moraliskt kan låta nedsättande. Alkoholismen har jag vidrört vid tidigare och bekänt mig till. Moralism är som begrepp något nedsättande med beskyllningar att moralister är renhetsivrare, precis som de judiska ledarna var på Jesu tid. Men den moralism jag vill förkunna här handlar om en filosofisk strömning som betonar frågor om rätt gentemot orätt och att mitt mänskliga handlande bör vara i samklang med moraliska principer. Inom teologi kan det handla om att vinna ett gott förhållande till Gud. Moralismens omfattning har gått i vågor under historiens gång. Den moralism jag vill föreslå är den väg alkoholisten kan vandra genom de tolv stegen.
Anonyma Alkoholisters tolvstegsprogram är i grunden själavård för den ”syndare” eller maktlöse som är utan hopp och vars liv blivit ohanterligt. För denne hopplöse betyder det att inse min maktlöshet att själv kunna lösa mina problem. Livet är innan tolvstegsvandringen för svårt och betungande. Avfartsvägarnas ångestdämpande beteenden har inte längre någon verkan. Det enda som tycks återstå är färden mot ”dårhus eller bårhus”. Så illa har det varit för oss beroendesjuka som lidit av psykisk ohälsa, mentala besattheter och känslomässiga störningar.
Vad stod då hoppet till? Jo, till en kraft större än min egen. En högre makt som kunde befria mig från beroendets slaveri och som kunde återge mig mitt eget liv. Jesu liv återspeglade denna högre makt, som var judarnas egen Gud, den allsmäktige JHWH.[2] På frågan om hur Jesus kunde bota, så var svaret att han fick den kraften genom Gud, eftersom han och Gud var ett. Varje människa kan bli ett med Gud. Religionens vägar till Gud är flera, men Gud är ett. Jag själv har mitt unika sätt att möta Gud och det har Anonyma Alkoholisters tolvstegsprogram tagit vara på.
Det tredje steget i Anonyma Alkoholisters tolvstegsprogram föreslår att lösningen på våra problem med beroendet (synden) handlar om ett hjärtligt beslut, oavsett omständigheterna, att överlämna oss själva helt och fullt till Guds omsorg. Vi vandrar i tro, ett steg och en dag i taget.
”Syndens omoral”
Anonyma Alkoholisters Tolvstegsprogram är ett förslag för tillfriskande från missbruk och beroende. Tillfrisknandet börjar i det fjärde steget som beskriver hur den lidande kan göra, nämligen att göra en moralisk inventering av sig själv eller en orädd självrannsakan utifrån moraliska defekter. Redan här kan omoral och ”synd” ses som synonyma företeelser. En människa behöver inte förstå varför hon är sjuk och dysfunktionell. Inte ens hälso- och sjukvården kan veta alla orsaker till detta, men det viktiga är att det finns en väg, en lösning på väg till ett andligt uppvaknande om vår egen personliga moraliska mognad och relation till Gud, den högre kraften. I det femte steget kan vi få avlösning för våra karaktärsdefekter (synder), genom att frimodigt erkänna, inför Gud och en annan människa ”den exakta innebörden av våra fel”.
Kom ihåg att all text är tolkning. Så det jag skriver är en tolkning av dessa tolv steg. Min tolkning baseras på att människan är unik, Guden är En och vägen till ett nyktert och moraliskt liv går genom en tro på en andlig kraft. Det innebär med Anonyma alkoholisters goda minne att det är upp till varje lidande, maktlös och hopplös individ att själv tolka uppfattningen av den andliga kraftens gudom. Det viktiga är att jag öppnar mitt hjärta för godheten och kärleken. För Gud är kärlek. Kärleken är gudomlig och det är genom kärlekens nåd jag vinner befrielse.
Styrkan i tolvstegsprogrammet är att det är en väg alla kan vandra oavsett politisk idé, religiös övertygelse, filosofisk uppfattning eller annan människoburen tankekonstruktion om världens och människans beskaffenhet. En moralisk introspektion leder till det femte stegets befrielse av våra synder genom att vi, i det sjätte steget ber nådens och kärlekens Gud avlägsna synden eller ”karaktärsdefekten”. Vad är och innebär denna karaktärsdefekt, egentligen? Min uppfattning är att karaktärsdefekt är lika med dysfunktionella egenskaper, lika med synd.
Professionell hjälp?
Karaktär i sin tur kan härledas till grekiskans ”det som är inristat” eller en persons utmärkande ”kännetecken”, latinets ”persona” som på svenska betyder "personlighet", "roll", "mask" och "person". Det svenska ordet personlighet härstammar från det latinska persona. Erkännandet av det sjätte stegets karaktärsdefekt innebär alltså att jag själv ber Gud avbörda mig mina fel, det vill säga min ”syndfulla moral”. Och vad kan menas med en ”syndfull moral”? Det sjätte och sjunde stegets process sker i en anda av ödmjukhet. Härmed upprättar vi en kärleksfull relation med Gud och oss själva. Människan vandrar återigen som en moraliskt helad individ och kan ta ansvar för sitt beteende. Väl medveten om detta är hon beredd att medvetandegöra de skador hon åsamkat sig själv och andra under sin tid av synd, skuld och skam.
Inför det åttonde steget är människan nu mogen och helt kapabel att ta fullt ansvar för sitt liv. Hon är beredd att gå till handling och gottgöra all skada hon åsamkat andra. Jag skulle vilja säga att det först är bäst att få en översyn om de skador människan åsamkat sig själv. Det kan vara ”lätt” att glömma bort sina egna självskador. Här kan det vara svårt att få ett grepp om hur en person kan gottgöra sig själv. Hur gottgör jag mig själv mina egna synder, min skuld, min skam, mina destruktiva och skadliga missbruksbeteenden? Här kan det behövas professionell hjälp, då jag har förstått att alkoholister ofta lider av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF), ett samlingsnamn för flera olika funktionsnedsättningar. (Vanligast är adhd och autism).
Forskning visar att NPF kan vara ärftligt. Andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och närliggande tillstånd är bland annat, språkstörning, dyslexi och tvångssyndrom (OCD). Samma individ kan lida av flera NPF-diagnoser. Stöd, utifrån en helhetssyn på personens livssituation, och behandling av NPF bör bland annat innehålla psykosociala insatser, psykologisk behandling, kognitivt stöd samt eventuell läkemedelsbehandling.[3]
”Det nionde stegets löften”
Av ovan skrivna text kan vi utläsa att en person som arbetar och ”sponsrar” medmänniskor i de tolv stegen redan från början klargör och överlämnar en persons sjukdomstillstånd till hälso- och sjukvården. De andligt sjuka kan dock få stöd och tillfriskna genom tolvstegsprogrammet. De andligt sjuka är alltså de som lider av konsekvenserna av sina moraliska karaktärsdefekter. Därmed är det dags för det nionde stegets gottgörelser (utom då dessa på nytt skulle kunna skada personer vi hade gjort illa). När en individ är villig att gottgöra öppnar sig vägen för moraliskt helande och läkande. I samband med detta gottgörelsearbete utlovas ”Det nionde stegets löften”:
Vi kommer att uppleva en ny frihet och en ny lycka.
Vi kommer inte att ångra det förflutna eller vilja stänga dörren om det.
Vi kommer att förstå ordet sinnesro.
Vi kommer att uppleva frid.
Oavsett hur djupt vi har sjunkit, kommer vi att upptäcka att vår erfarenhet kan vara till nytta för andra.
Den där känslan av värdelöshet och självömkan kommer att försvinna.
Vi kommer att förlora intresset för själviska ting och vinna intresse för våra medmänniskor.
Själviskheten kommer att tyna bort.
Hela vår livsinställning och livssyn kommer att förändras.
Rädslan för människor och för ekonomisk otrygghet kommer att lämna oss.
Vi kommer att intuitivt veta hur vi ska handskas med situationer som tidigare gjorde oss förvirrade.
Vi kommer plötsligt att inse att Gud gör för oss det vi inte kunde göra för oss själva.
Är detta överdrivna löften? Vi tror inte det. De infrias bland oss – ibland snabbt, ibland långsamt. De kommer alltid att förverkligas om vi arbetar för dem.[4]
De första nio stegen för oss från maktlöshet till ett liv i frihet, från att se döden i vitögat till att se Guds ljus inom sig själv. Nyckeln till frihet är att låta Gud öppna dörren till himmelriket på jorden. Vår synd i Edens Lustgård och vårt maktbegär till att villkorslöst vilja leva efter den omoraliska viljans tanke- och handlingsfrihet har lett oss tillbaka till Paradiset. En sund själ i en sund kropp handlar om att vandra med Gud i Paradiset genom de återstående tre stegen.
Men åter till det nionde stegets gottgörelser. Vad mens med att gottgöra? Hur, när och varför ska vi gottgöra? Svaret på dessa frågor har du själv. Att gottgöra kräver mod, ärlighet och hänsynsfullhet. Om du inte vet hur du ska gå till väga, vänd dig till en person som själv har gottgjort och aktivt lever i uppfyllelsen av det nionde stegens löften. Det nionde steget är inget teoretiserande, utan ren och skär praktik. Det brukar sägas att förlåtelsen är handling, men var beredd på att den du vill gottgöra kanske varken vill förlåta dig eller ta emot din ursäkt och gottgörelse. Skadan kan vara för stor och smärtan för intensiv. Var därför försiktig och lyssna på det nionde stegets observation: ”…utom då det skulle kunna skada dem eller andra”.
”I magnetisk nord”
Människan lever sitt ansvarsfulla liv i steg tio, elva och tolv, genom att vi dagligen granskar vår moraliska kompass och ser att kompassnålen, vårt samvete, pekar i rätt riktning. Vad är rätt riktning? Varje dag inkluderar vi en personlig själ(v)inventering av våra handlingar och erkänner när vi haft fel. Med fel menas att vi själva upptäckt en omoralisk handling eller att en medmänniska påpekat detta för oss. Vi ber därmed snarast om ursäkt och är beredda att gottgöra. Steg tio blir en daglig rutin av att hålla vår moraliska kompass i magnetisk nord, som är vårt helade och läkta hjärta.
Ett helat och läkt hjärta syndar inte mer, och med synd menas att vi sällan missar våra moraliska mål i ett upplyst tillstånd. Vi har blivit befriade från dessa synder genom gudomlig nåd och ovillkorlig kärlek. Guds kärlek helar, läker och botar ”syndare”. Vi lever ett tillfrisknande liv, och det kan du också göra.
Ett andligt uppvaknande
Steg elva vill jag kalla för det gudomliga stegets manifestation. Genom vår dagliga andliga träning, genom bön och meditation har vi förbättrat vår kommunikation med Gud, till den graden att vi nu inser att vi inte längre behöver söka Gud, för Gud har funnit oss. Steg elva innebär att endast behöver be om att få kunskap om Guds vilja med oss och styrka att utföra Guds vilja i våra unika liv. Steg elva har befriat mig från bördan att försöka förstå Gud. Vilken enfald att försöka förstå universums skapare, även om vi alltid är en gudomlig del av Guds skapelseverk. Genom steg elva inser jag behovet av daglig kontakt med Gud. Guds ljus finns inom oss och vi vänder oss därför inåt och ber om ett upplyst hjärta. Detta hjärta är det upplysta tillstånd steg 12 resulterar i, nämligen när vi äntligen hade haft ett andligt uppvaknande.
I steg tolv försöker vi föra budskapet om läkning och helande till våra medmänniskor, inte som propaganda, utom som ett eget levande exempel på ett gott moraliskt liv i andligt tillfrisknande. Vårt samvetes moraliska kompass svämmar över av kärlek till människor, djur och natur. I alla våra angelägenheter vill vi vandra med Gud i vår egen skapelse av Edens nyfunna lustgård, himmelriket på jorden.
Att återknyta till stora filosofer är inte helt fel. Enligt Kant kommer människan aldrig att kunna nå kunskap om Guds existens. Steg elva i tolvstegsprogrammet visar att motsatsen gäller, men att Gud istället kan förmedla Guds vilja med oss. Det viktiga Kant argumenterade om var en ”a priori för moralen”, där Kants slutsats i hans egen kantianska filosofi handlade om moraliska påbud. Moralens högsta princip, det kategoriska imperativ, förpliktade till att människan alltid bör handla på ett sätt som hon också vill att andra ska agera och att människan inte ska behandla andra för sina egna syften, utan istället med tanke på alla människors väl.
[1] Den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804) filosoferar över verkligheten som vi uppfattar den. Kant gör en indelning mellan kunskap a priori och a posteriori. Kunskap a priori blir den kunskap vi har före erfarenheten, till exempel matematisk kunskap, som är oberoende av erfarenheten, det vill säga absolut kunskap. A priori är ett uttryck för att beskriva kunskapssanningar som inte är beroende av våra sinnesintryck.
Kunskap a posteriori, blir den kunskap som verifieras av erfarenheten, vi blir efterkloka. A posteriori är människans kunskap som vi får genom att använda våra sinnen, genom studier i teorin och handling i praktiken. All uppfattning uppfattar människan genom hennes fem sinnen, hjärna och centrala nervsystem. Allt som människans kunskapsorgan kan förnimma kan därför erfaras, medan vad som finns bortom vår upplevelse av världen har vi ingen möjlighet att veta.
[2] JHWH är en benämning på de fyra bokstäverna יהוה och betecknar namnet på Israels Gud, den gudom som tillbeds inom judendom och kristendom.
[3] Vad menas med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF: https://regionuppsala.se/infoteket/hamta-kunskap/fakta-om-funktionsnedsattningar/neuropsykiatrisk-funktionsnedsattning/ (2024-04-29).
[4] Utdrag ur Anonyma Alkoholister, utgåva 2017, sid 73.