2024-05-15
Att känna tacksamhet i tider av lust och fägring stor, kan tyckas enkelt. Men hur enkelt är det att uppleva känslan av tacksamhet när nöden är som störst?
För att veta svaret behöver jag gå tillbaka till egnas och andras erfarenheter av lidande, smärta och olycka. Men först en definition av vad som menas med tacksamhet och vad ordet betyder.
En traditionell beskrivning av tacksamhet skulle vara en positiv känsla eller attityd inför något som en person upplevt som mycket värdefullt.
Att vara tacksam över livet som sådant, trots motgångar är då kanske förståligt mindre vanligt. Det finns dock ett klassiskt uttalande från Nick Vujicic, en man som föddes utan både armar och ben:
”Jag har aldrig mött en bitter person som varit tacksam, men heller aldrig mött en tacksam person som varit bitter.”
Med Nick Vujicic’s livsattityd och personliga levnadsförhållanden visar han med ett livsmod att tacksamheten inte har några gränser. På vilket sätt då, kanske du undrar. Om tacksamheten är beroende av att livet ständigt ska smeka oss medhårs, blir det svårt att vara tacksam. Och om hela livet är som en bekymmerslös strålande sommardag utan mörka moln, behövs då tacksamheten? Har tacksamheten ett värde oavsett livets omständigheter?
Mina egna svar på dessa frågor blir ur ett åldrande livsperspektiv. Med sextio år i bagaget kan jag filtrera mitt liv genom tacksamhetens glasögon. Vad ser jag då?
Jag ser ett liv fyllt av möjligheter av att inte erfara tacksamhet. Men jag har ändock övat tacksamhet. Tacksamhet är en andlig träning. Själen växer när människan reser sig upp, hållandes i tacksamhetens fana.
Hur kan jag vara tacksam över livets orättvisor, sjukdomar, motgångar, brustna och trasiga relationer? Jo, jag kan vara tacksam idag, som ett resultat av att jag lever och sitter här med en tacksamhet som genomsyrar min varelse, hela min inkarnation. För allt i livet, oavsett dess mått av förluster och lidanden, är erfarenheter som får själen att mogna.
En mogen själ ger redan nu livsglädje människan. Tacksamheten blir då ett resultat av det liv jag levde och överlämnade till mitt högre jag, idag. Det är aldrig för sent att uppleva tacksamhet över det liv vi levt. För vi kan omvärdera vårt liv.
Att vara tacksam innebär för mig att livet är som i sagorna; ”slutet gott, allting gott”. Människan ges tillåtelse att vänta med tacksamheten, tills lidandet mildrats och vi kan se svaret på varför allt detta onda och hemska hände.
Att läsa Jobs Bok i Gamla Testamentet är en andlig övning i att förstå lidandets och tacksamhetens processer. Att känna tacksamhet blir då inte bara en känsla av vällust, utan ett tillstånd av andlig upplysning, även när nöden är som störst.
Om nu tacksamheten mer är ett medvetandetillstånd än en känsla, kan vi medvetandegöra detta tillstånd till att bli permanent i våra liv. Hela vår skapelse blir då en bön i tacksamhet.