Skip to content

Om du går in i en kyrka i Italien så stöter du förr eller senare på bilder, statyer eller kvarlevor av något helgon. Men vad är egentligen ett helgon?

Föreställningen om heliga män och kvinnor finns i många religioner. Gemensamt är dock att en hängivenhet till gudomen gör dem till förebilder för mänsklig fullkomlighet. Inom kristendomen är ett helgon en person som av katolska kyrkan eller någon av de ortodoxt kristna kyrkorna anses ha levt i särskilt djup gudsgemenskap och som efter sin död helgonförklarats.

De första kristna helgonen var martyrer som dog för sin kristna tro. Kyrkor byggdes över deras gravar och kvarlevorna betraktades som reliker. Med tiden började man också dela på martyrernas kvarlevor för att fler kyrkor skulle få en helgonrelik. Men när allt färre dog martyrdöden började kyrkan även helgonförklara till exempel munkar, nunnor och andra som levt ett särskilt heligt liv.

Antalet helgon är okänt men det finns minst hundratals om inte tusentals helgon inom den kristna kyrkan. Ett av de mest kända helgonen är Franciskus av Assisi. Hans ande lever kvar i den stora Franciskanerorden, den största munkorden inom den katolska kyrkan.

Vår lilla stad Cupra Marittima där vi bor har ett eget helgon, San Basso som levde på 200-talet. Han var en biskop som dog martyrdöden, och kroppen finns i Cupras största kyrka. San Basso är skyddshelgon för Cupra och yrkesfiskarnas beskyddare. Men om San Basso berättar vi mer en annan gång!

Bild 1-2 Den helige Franciskus
Bild 3-5 Cupra marittima och San Basso

2023-05-09

Oavsett hur vi ser på oss själva - människan, kroppen, sinnet och själen, så älskar de flesta att vandra i naturen. 

Att få uppleva sig själv i naturen är att få möta sitt högsta jag. Vår sanna glädje, vår relation till oss själva och livet i sig blir en helhetsupplevelse, där vi blir ett med naturen. Att låta själen vandra kroppen är en kärleksdans med sig själv, där människans beståndsdelar - kropp och själ - blir till ett expanderat enhetsfält. Naturen med dess berg, skogar, sjöar och hav sammansmälter med himlavalvets vintergata och dess myriader av stjärnor. 

Vi på Vision Condró, alltså Emma och Fransisko, har alltid en liten grupp (6-10 personer) som under vandringsveckan lär känna sig själva genom andra och lär av varandra, kommer nära och växer tillsammans. Vi blir vänner för livet. 

Mellan själavårdsvandringarna finns det gott om tidsrum för retreat i meditation, sharing, vila, egen reflektion, en cappuccino och stunder att bara få vara. 

Med fötterna vandrandes på jorden och huvudet omsluten av himlen öppnar sig hjärtat för det gudomliga, det heliga och det mirakulösa - i din egen relation till skapelsen, universum och kärleken. 

Att vandra för livet, ett steg i taget, är att bejaka kärleken till naturen och hela skapelsen och det är att älska sin nästa som sig själv. Att låta själen vandra kroppen är att låta sig komma hem till dig själv.